16 juli
ditt hjärta slår så hårt och jag kan inte
känna mitt eget
vet inte ens om det fungerar längre
mina vänner har skapat universum utan
mig
och trots att mina skor syns mil bort
ser jag bara din ryggtavla gå iväg
du säger att nu känner du mitt hjärta
jag tycker det är konstigt för jag känner
bara grus som skaver
just där skaver det
mellan höftben och axel
mellan smekning och blekning
jag vill ju bara känna allting
men det är svårt när man glömmer bort
att prata
så du tar min hand
frågar om vi ska gå hem
vi somnar alldeles intill
jag känner dina oregelbundna andetag i
mitt förstörda hår