31 december

Det tog lång tid innan jag vågade erkänna för mig själv vad som vuxit i mig. Jag tänkte alltid att nej, så där kommer det inte bli. Men det blev så. Jag blev sjuk. En sjukdom som kontrollerade allt jag gjorde och tänkte. Fick mig att hoppa över måltider, träna på ett sätt som jag egentlien inte borde och bara fokusera tankarna på mat mat mat. Det ledde till att jag började ljuga för mycket. Ett bråk med mamma var bättre än att äta en ordentlig middag. 
 
Men i samband med att jag insåg sjukdomen förstod jag också att jag måste bli frisk. Att kunna äta när jag är hungrig, och när jag är hungrig så äter jag tills jag är mätt. Kunna träna men också ställa in för att ta en fika istället. Det är dit jag vill komma, för kontrasterna av var jag varit de senaste dagarna har fått mig att se det. Och jag vill verkligen bli bra. 
 
Tiden går snabbt och det känns nästan som vanligt nu. Jag är utskriven från bup, eller blir på måndag då jag ska börja med öppenvård. Jag är så glad för det, men jag har också insett att det var naivt att tro att jag skulle bli bra bara av att komma tillbaka till det normala. Det är mycket som jag kommer behöva jobba med och det kommer ta tid. 
 
Det är några timmar kvar av 2016. Sen blir det ett nytt år men inte ett nytt jag. Jag kommer vara likadan imorgon, dagen efter det och nästa vecka. Men jag äter igen. Tankarna snurrar inte lika vilt. Jag behöver inte följa matschema. Och dessutom är min relation med mina föräldrar mycket bättre, och jag har förtroende att luta mig mot dem om jag kommer behöva. 
 
Att skriva om detta på nyårsafton gör det plötsligt till en stor sak. Som att det är ett avslöjande av något stort och något jag hållt undangömt. Det är det som gör det så konstigt att säga det, och det är det som är anledningen till att jag väntat till årets sista dag stt skriva om det. Men samtidgt är det något jag måste skriva om, för om jag kan skriva om filosofilektioner och fredagsfyllor borde jag kunna skriva om detta också, eftersom det har haft minst lika stor del i mitt liv. 
 
Det enda jag önskar är att 2017 blir bra. Inte varje dag för så pass naiv är jag inte. Men om jag växter i mina gamla kläder, eller om jag växter ur några, hoppas jag att jag kan hantera det. Och jag hoppas att jag äter en miljon goda måltider. Jag hoppas jag orkar springa snabbast på gymmet. Jag hoppas jag är snäll mot alla jag möter och framför allt mot mig själv. Och att jag krossar det där sjuka inom mig. 
 
Gott nytt år. 
 
 
0 kommentarer

30 december

 
0 kommentarer

27 december

 
 
Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? 
Åkte på resa själv med kompisar för första gången. Såg kent. Började få hjälp med mitt psyke. Och en massa annat som jag inte bör nämna här. 
 
Vilka länder besökte du? 
Österrike, Italien, Frankrike och USA. 
 
En mobilanteckning:
 
 
Är det något som du saknade 2016 som du vill ha 2017? 
Att jag ska våga släppa kontrollen lite kanske. Skita i hur konsekvenserna kommer bli utan göra det jag vill i stunden om det känns bra. 
 
Vilket datum från 2016 kommer du alltid att minnas? 
4 april då jag såg the 1975 och dog samt återuppstod. 19 juli då jag, Anna och Sandra åkte till Cordelia. 
 
 
 
En gång du grät? 
När jag kom hem från USA, var jävligt jetlaged och huset stod tomt och mörkt. Famljen var i sommarstugan och det fanns inte ens att göra kaffe, så jag minns att jag la mig ner på hallgolvet och bröt ihop haha. 
 
 
Bästa läsupplevelsen? 
Glaskupan av Sylvia Plath. Palo alto av James Franco. Just kids av Patti Smith. Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. 
 
Bästa tv-serie? 
Fortfarande Vänner. 
 
Bästa film? 
Detta året har jag slutat att se på film i princip. Ser nästan bara filmer som jag redan sett om igen isåfall. Annars blir jag bara rastlös. Men okej, såg ju the Danish girl. Annars tipsar jag om Blue is the warmest colour. Se se se. 
 
 
 
Vilka låtar kommer att påminna dig om 2016? 
Menswear, Åkrar och Himmel, Party in the U.S.A. Och hela God helt the girl-albumet. 
 
Största framgång? 
Att jag insett att jag inte är skyldig någon något. Om jag inte vill prata med någon så måste jag inte det, jag måste inte vara trevlig hela tiden, jag måste inte orka prestera bra 24/7. Har haft så mycket press på mig tidigare år men det har nu gått upp för mig att jag gör vafan jag vill när jag vill det. 
 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med andra år? 
Svårt att mäta sorg eller mäta glädje. Är det antalet ledsamma dagar som räknas eller den grad på lyckan? Hur som helst har jag mått upp och ner, från och till. Och så kommer det alltid att vara. 
 
Vad önskar du att du hade gjort mer? 
Orkat. 
 
 
 
Den maträtt du oftast åt? 
Chiapudding, tacos, nudelsoppa, digestive med jordnötssmör. 
 
Vad gjorde du på din födelsedag 2016? 
Blev väckt av sång, paket och frukost av min familj. Sen kom Anna och Sandra hem till mig och vi hade våffelkalas, pysslade på mitt golv och klippte Sandras hår i mitt badrum. Sen åt jag på restaurang på kvällen med min familj. Det var världens buffe. Allt från sushi till inlagd sill till kladdkaka. Mums. Man kan se en del av min födelsedag i min påsklovsfilm
 
Högsta önskan just nu? 
Bli utskriven från vårdavdelningen på bup. 
 
 
Vad fick dig att må bra? 
Fredagar, mina vänner, kli på armen, kaffe, min bror, USA-RESAN!!! 
 
Vem saknade du? 
Cordelia och min bror efter att han flyttat.
 
Vad är du mest stolt över? 
Mig själv. Att jag mådde så dåligt stundvis men att jag ändå är här nu och inser att jag klarade det. Och att jag tar hjälp trots att jag inte vill det. Och så är jag stolt över alla de i min närhet som har haft ork att finnas för mig trots att det är så mycket annat här i världen som är skit. 
 
Vad ser du fram emot 2017? 
Må bättre, fylla 18, åka på skidresa med vänner, någon annan resa, alla gånger jag ska vara full och dum. Vet att 2017 kommer bli mycket mycket bättre. 
 
 
 
 
0 kommentarer