30 maj
Jag tänker på kroppar som lämnar avtryck
på min hud. Så som lakan gör när man
sover för tungt. Men istället för sträck är
det en arm som syns över mina revben. En
haka eller en bröstkorg. Märkena stannar
endast några timmar, eller max en dag om
det varit kallt och kroppen legat närmre.
Sedan bleknar de in i mig och inget spår
finns kvar. Jag försöker lita på mig själv att
det var på riktigt. Med lakan är det enklare.
De går att ta på, och smutsen kan bevisa
när jag senast bytt till rena. Mina är alltid
mer åt det gråa hållet. Jag har förlitat mig
för mycket på dem, vilket gjort dem mjuka,
avfärgade, skitiga. Allt annat än det sträva
som känns när de precis är tagna ur
linneskåpet. Allt annat än de kroppar som
lämnar avtryck på mig.