13 februari

Livet är kaos nu. Trodde aldrig att det som hände skulle kunna hända, och trodde inte jag skulle kunna må och påverkas så av det. Och stundom känns det nästintill omöjligt att orka något. 
 
Men samtidigt så känner jag mig så bra för så mycket annat. Jag har jäkligt fina personer runt mig. Vänner som kramas och får mig att skratta, min familj som jag de senaste månaderna har kommit så mycket närmre. Fast att jag gärna hade raderat allt som hänt, raderat bort hela hösten och vintern, så är jag tacksam för sakerna som jag insett. De som håller kvar handen på min rygg. 
 
Och min ätstörning är så svag nu och jag är så stark. Jag ser fram emot varje måltid, jag älskar varje måltid. Jag har aldrig känt mig friskare under sjukdomen. Och dessutom är våren här fast att snön ligger kvar. Jag sitter i köket nu och det är så ljust så LJUST. Kan knappt fatta men fan vad skönt det känns. 
 
Jag kommer kanske inte kunna sova inatt heller men då ska jag tänka på detta och på att det faktiskt finns saker som är bra också. 
 
 
 
1 kommentar
jore

heja dig!! <3 och jaa ljuset *_*