glittrigamoln.blogg.se

Jag vaknar och det är varmt. Har inte sovit tungt men täcket har lämnat märken kvar på min kropp. Streck som går från axel till armveck. Kinden till svanken. Från höften till det som bara känns om söndagar och det som bara känns när han skriver att han är kär i henne. 

 

Det är inte svårt att stanna i sängen en hel dag. Jag äter knäckebröd fast att jag ångrar varje tugga. Ser hur smulorna breder ut sig runt mig. Känner hur de små kornen trycks in i huden under mig. Stannar ändå kvar i sängen och det är fortfarande varmt. Jag är ett tunnt lager natriumklorid. Jag vet att jag hade smakat salt om någon kommit nära mig nu. Jag vet att ingen kommer göra det. Du vet inte vad folk säger om dig. 

 

Stänger av telefonen för för många skriver till mig. Sätter på telefonen för ingen skriver till mig. Det är ingen hemma förutom jag. Orden jag skriver betyder ingenting, det är bara en sysselsättning när det känns som att dagen går utan att jag vaknat i den. 

 

Det finns en del i mig som vill såra dig så som du sårade mig. Jag vet inte om jag gillar den delen. Jag vill att du ska veta att jag inte hade blivit sjuk om du inte sa åt mig att inte äta. Jag vill att du ska veta att jag inte hade blivit frisk om du inte sa åt mig att äta. Fast det spelar ingen roll längre. 

  

Det går så stilla när man stannar i sängen en hel dag.